Jag försöker alltid hitta nya upplevelser. För mig är det viktigt att hela tiden utmana mina sinnen och aldrig ge upp jakten på nästa känslostorm. Ibland kan det räcka med en kväll i en replokal. Andra gånger kanske jag bläddrar igenom mina skivor eller läser något kapitel ur boken "Blod eld död". Jag vet ungefär vad som triggar igång mig och får min hjärna att bli intresserad och vaken. Inspirerad, helt enkelt.
Nu på senare tid har jag spenderat en del tid med att lyssna på udda och konstig musik samtidigt som jag tittat på filmklipp med performancekonst. Blandningen blir ofta kaotisk. Men det är lite av poängen. Att försöka tolka hjärnans alla signaler och skapa ordning i oredan. Samtidigt som jag lyssnar på Black Flags "The process of weeding out" – en EP med instrumental och improviserad frijazz spelad av hardcorepunkare – tittar jag på hur konstnären Chris Burden blir skjuten i armen med ett gevär av en vän. Ett verk han kallar för "Shoot". Fullt rimligt.
En annan kombination som jag finner uppfriskande är den mellan kompositören Glenn Branca och verk av konstnären Hermann Nitsch. Glenn Brancas rundgångsberikade gitarrsymfonier (du skulle aldrig gissa att det är gitarrer som spelar) blandas nästan sömlöst med Hermann Nitschs minst sagt köttiga performancekonst. Titta, lyssna och bedöm själv!
Nu behöver det ju inte alltid vara så extremt som det jag beskrivit här. En början kan vara att lyssna på Pink Floyds "Dark side of the moon" samtidigt som man tittar på "Trollkarlen från Oz". Det har debatterats flitigt om skivan på något sätt är influerad av filmens dramaturgi. Oavsett vad så sammanfaller musik och bild på ett sätt som bör ses och höras. Och dessutom, vilket är det som intresserar mig, skapas ett helt nytt uttryck att ta del av.
Dennis Fahlgren