Mikael Persbrandt är lysande som Hasse P.
Film
Tårtgeneralen
Sverigepremiär: Biostaden Aveny, Skellefteå.
Skådespelare: Mikael Persbrandt, Helena Bergström, Agnes Lindström Borggren med flera.
Regi: Filip Hammar och Fredrik Wikingsson
Jag har inte alltid gillat det Filip och Fredrik gjort. Och konstigt vore det.
Men när det gäller att hitta annorlunda och kreativa människor har de lyckats perfekt. Mycket beroende på att det skildrar personerna med kärlek istället för med ironi.
Dessutom har det alltid funnits en varmt intresse för att skildra småstäder. Ett sorts avståndstagande från storstadsmentaliteten som annars dominerar så kraftigt både i filmbranschen och media.
Den här gången återvänder vi till Filip Hammars egen uppväxt i Köping på 80-talet. Och han tar avstamp i det faktum att Jan Guillou i programmet Rekordmagazinet utsåg Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Där hittar vi också Hasse P, en alkoholiserad man med stora idéer.
I ett sällsynt ögonblick av en torr period funderar han på vad som skulle göra Köping roligt igen.
Och han kommer på den briljanta idén att Köping ska hamna i Guinness rekordbok för att ha bakat världens högsta, förlåt längsta, smörgåstårta.
Du kan säkert tänka dig med vilken skepsis Köpingsborna tog emot den innovationen.
Mikael Persbrandt spelar Hasse P och han är alldeles lysande som den här farbrorn som har en sådan positiv livssyn.
Men samtidigt känner sig så liten när han träffar människor som har ”lyckats” i livet.
Persbrandt tar oss med till ett liv som är så bräckligt. En romantiker som redan hunnit vara gift fyra gånger. Men som har så himmelens svårt att få sina förhållanden att vara. Kärleken till flaskan drar allt för ofta mer än kärleken till din partner.
Jag gillar också många av de andra människorna som dyker upp.
Inte minst skildringen av Filip Hammars egen far som spelas av Jens Ohlin. En pappa helt begeistrad av hela den franska kulturen. Men hur roligt är det för en en nioåring att ha en pappa som bär basker och nynnar på franska sånger. Hellre då en farsa som Tommy Skott (Daniel Lundberg), som kan sladda in på parkeringen när han ska hämta sin grabb efter fotbollsträningen.
Det här hade förstås kunnat bli en våldsam föräldrauppgörelse men istället blir det också till en väldigt vacker bild av att våga vara sig själv.
Något som jag garanterat tror att Filip Hammar tagit med sig i sitt eget liv. Att våga stå upp för det som upplevs som annorlunda. Alla behöver inte vara i stöpta i samma form. Det är olikheterna som gör livet värt att leva.
Det här är definitivt inte heller bara männens värld.
Konditoriägaren Åsa Sjöman är till exempel en ung kvinna som har den där rätta glöden för att våga gå med i projektet. Åsa Sjöman tror på Hasse P men får också upptäcka att det inte alltid blir som man tänkt sig. Agnes Lindström Bolmgren ger den rollen en känslosam lyster.
Jag gillar också Cecilia Frodes portätt av Hasse P:s barndomskamrat Ulrika Lütche.
”Något som jag garanterat tror att Filip Hammar tagit med sig i sitt eget liv. Att våga stå upp för det som upplevs som annorlunda.”