Jussi Adler-Olsen. Foto: Bjarke Johansen
"Washingtondekretet" är en kompakt fristående politisk thriller på över 600 sidor som kräver sin läsares fulla uppmärksamhet. Vi befinner oss i USA i ett skräckscenario långt bort från Jussi Adler-Olsens tidigare succéromaner om den danska polisens Avdelning Q.
Tajmingen är perfekt, det handlar om dödsskjutningar och vapenlagar. Här finns en demokratisk president, Bruce Jansen, som är omgiven av stridiga rådgivare. En vicepresident, jurister, en presstalesman, säkerhetsvakter och ett stort antal ministrar. Alla med namn och olika agendor, så håll reda på dem!
När presidenten lider svåra personliga förluster förändras hans personlighet och bara vissa utvalda får komma i hans närhet. Lag och ordning ska införas, censur beordras och mördare avrättas. Fängelserna töms och vakterna ska göra brottslingarna till nyttiga samhällsmedborgare.
Kaos utbryter och landet försätts i högsta beredskap när nationen ska avväpnas. Våld fördrivs med våld.
Efter halva boken centreras handlingen på Doggie, kampanjarbetaren vars far ska avrättas. Hennes kamp lyfter historien som blir mer mänsklig. Fortsättningen är en riktig rysare.
Massor med tid måste ha lagts ned på research, resultatet har tyvärr blivit att romanen är överlastad. Därav sidantalet. Frånsett detta är "Washingtondekretet" riktigt bra, den som är insatt i Amerikas inrikespolitik har nog ännu större utbyte av läsningen än jag har haft.
Inger Lundqvist