Jag tror på Call of Duty

Krönikören Carl Brännström tror på filmadaptioner av erkända tv-spel, eller åtminstone att vissa av dem skulle bli bra.

Foto: Norran

Kultur och Nöje2014-08-25 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En av världens största spelutgivare, Activision, ryktas vara sugna på att starta en filmstudio. Det här öppnar för möjligheten att vi snart kommer att se alltifrån Skylanders till Call of Duty på bioduken. Normalt brukar filmadaptioner av spel balansera mellan skalorna huvudvärksframkallande usel och magvridande pinsam, men i det här fallet är jag beredd att påstå att Call of Duty - av alla spelserier - är idealisk för filmatisering. Anledningen är enkel: Konceptet är så brett att regissören kan tolka det i princip som han vill.

Till skillnad från populära spel som Final Fantasy, The Legend of Zelda och Metal Gear Solid är inte Call of Duty förknippat med specifika karaktärer, världar eller händelser. Call of Duty som spel är i princip en interaktiv Michael Bay-rulle och består av exakt samma inslag som gemene actionfilm. Vi snackar krig, explosioner och snaggade män som bollar mustig militärjargong mellan varandra. Så länge filmen innehåller detta kan regissören med gott samvete sätta titeln Call of Duty på filmpostern utan att behöva oroa sig för att få en massa skit kastad på sig från spelfans, bara för att den karaktären inte är med eller för att den personen egentligen har en blå scarf, inte en lila.

Jag säger inte att en film baserad på, säg, The Legend of Zelda, per automatik skulle bli dålig, men förutsättningarna för att göra spelet rättvisa och alltjämt tilltala den breda, icke-spelande massan är otroligt mycket sämre. Spel som Call of Duty, som inte har några ikoniska huvudpersoner och definierande inslag, är ur regi- och manusperspektiv ohyggligt mycket mer tacksamma projekt, med klart lägre risk att bli ännu en huvudvärksframkallande usel, magvridande pinsam filmadaption av ett mycket, mycket bättre spel.

Carl Brännström