Intressant. Ben Mendelsohn spelar kung George VI i ”Darkest Hour”. Foto: Jack English.
Förra året kom den så hyllade krigsfilmen ”Dunkirk” som beskrev hur britterna lyckades evakuera sina stridande styrkor från Frankrikes stränder.
En fantastisk folkresning där 1 000-tals privata båtar riskerade livet för undsättningen av soldaterna.
Men vem var då mannen bakom idén till den här historiska händelsen? Jo, han hette Winston Churchill. Den engelska premiärministern som ofta sågs med en cigarr i ena näven och V-tecknet i den andra.
Det här är berättelsen om hans första tid som premiärminister i en värld fylld av diktaturens kreatur, Adolf Hitlers nazister.
Det här är förstås en viktig berättelse sett även ur ett nutidsperspektiv.
Om inte den dåvarande premiärministern Neville Chamberlain avgått och hans givne efterträdare Viscount Halifax tackat nej av strategiska skäl hade kanske inte den fria världen sett ut som den gör idag.
Jag påstår absolut inte att filmen skildrar dem som Hitler-sympasistörer. Men där finns en underliggande sensmoral att de inte tog Tysklands anfallsplaner på så stort allvar.
Att de istället såg Hitler som en man värd att förhandla med.
Churchill däremot hade från allra första början varnat för Hitlers framfart. ”Plankstrykaren” som han bland annat kallar sin antagonist.
Churchill tog på sig jobbet som premiärminister trots att han inte hade allas stöd i parlamentet. Det är förresten alltid lika roligt att se ledamöterna hissa eller dissa sina kolleger.
Inte speciellt likt den svenska riksdagen – på gott och ont.
Gary Oldman spelar Churchill med en avslöjande stil. Nästan alltid en cigarr i munnen, stackars de som måste umgås i samma rum som honom, och gärna en whiskey till frukost och en flaska champagne till lunch.
Men trots sitt utsvävande liv lyckas ändå Churchill få med sig både motståndare och allierade i sin kamp för att behålla Storbritannien självständigt.
Gary Oldman lyckas på ett snyggt sätt illustrera vilken talare Churchill var. En man som spelade på precis rätt instrument för att också få med sig folket i sina politiska ambitioner.
Intressant är också skildringen av en engelske kungen George VI (Ben Mendelsohn) som ju också blev en förgrundsfigur för det brittiska motståndet.
Kvinnorna däremot har nedtonade roller i den här berättelsen där männen styr och ställer. För självklart hade inte Churchills ledarstil uppskattats i dagens samhälle.
Jag gillar ändå Kristin Scott Thomas som spelar Churchills hustru Clemmie. En kvinna som inte var rädd för att säga ifrån när Churchill gormade för mycket.
Så gillar du 1900-talshistoria är det här ett bra val. Vill du att det ska hända mycket är det däremot inte filmen för dig.
Gärna en whiskey till frukost och en flaska champagne till lunch.
V-tecknet. Winston Churchills symbol används ofta när Gary Oldman spelar den brittiske premiärministern. Foto: Jack English.