Det finns artister som spelar in i gamla legendariska musikstudior för att försöka hitta nygamla ljudbilder. Sen finns det Great Lake Swimmers som spelar in material i en grotta(!) i Ontario. Nu hjälper det tyvärr inte för att dra "A forest of arms" upp ur den tämligen sega gyttja de trampat i under de senaste skivorna. Det sprattlar visserligen till på melankoliska "The great bear" och "I must have someone elses blues" men i övrigt är detta ingen skiva att minnas om tio år. Eller tio minuter för den delen.
Vad som känns extra trist är att bandet aldrig riktigt lämnar komfortzonen utan kör längst den breda motorväg som tagit dem dit de är idag. Jag önskar inte att de ska rasera sin grund och bygga nytt, men visst vore det spännande att få höra dem utforska ny mark på åtminstone några av spåren.
Anders Samuelsson