Varför skriver du ständigt på samma sätt? Tror du inte någon vill läsa om några andra än Erlendur och hans bror?
Va! Har du inte varit nog mycket och traskat i hans fotspår där uppe bland jöklarna!
Ungefär så fantiserar jag att någon skällt ut den framgångsrike isländske författaren Arnaldur Indridason. Någon som börjat ledsna på hans kriminalromaner och vill att han byter utredare. Från en saktmodig och ständigt tillbakablickande kommissarie, med ett trovärdigt brottsfall, där gestalter och intriger mejslas fram omsorgsfullt och detaljrikt. Men i ett ofta mindre dramatiskt tempo än i flertalet andra kriminalromaner.
Så, Indridason lägger ifrån sig mappen om Erlendur. Och plockar ihop en mordhistoria från andra världskrigets dagar, med en oerfaren utredare som han döper till Flóvent, och en hjälpreda, Thorson, som egentligen hör till den amerikanska marinkår som befäster det lilla landet som basläger i kampen mot nazismen.
"Det tyska huset" blev resultatet, Indridasons trettonde på svenska. Och tyvärr. För mig snarare ett steg bakåt.
Nu spottas plötsligt replikerna ut ungefär som i det inledningsvis tänkta exemplet. Vilket snarare går ut över både gestaltning och spänningshalt. Kanske att läsaren blir lite mer allmänbildad på köpet, om denne vill bli kunnigare om Islands nutidshistoria. Men det går ju i så fall läsa sig till på annat sätt.
STEFAN HOLMBERG
Stefan Holmberg