Vi människor har en yta och ett inre. Våra prestationer syns, både framgångar och misslyckanden. Vad rör som rör sig i vårt inre kan vara något helt annat. Biografin "Ett jävla solsken” om den på sin tid mycket kända skribenten Ester Blenda Nordström är ett fint men också sorgligt exempel.
Uppväxtåren är oroliga. Skolan har gått knackigt, men hon älskar att skriva, och lyckas bli den yngsta reportern bland Stockholms alla journalister. Där gör hon raketkarriär med avstamp i en serie kontroversiella artiklar som piga på en bondgård i Sörmland.
Under några hektiska decennier blir hon även nomadskollärare bland samerna, hjälper människor att överleva finska inbördeskriget, lever luffarliv i USA och mycket annat. Allt dokumenterat i uppmärksammade reportage och böcker.
I sällskapslivet är hon populär, inte minst bland männen. Flera vill gifta sig med Ester Blenda, några är mycket kända. Men det som inte får synas är homosexualiteten. Den enda stora kärleken måste utspelas i smyg.
Barnkär är hon omvittnat, och det finns en återkommande längtan till ett jordnära liv långt från flärd och kändisskap. Nu går det i stället långsamt men obevekligt åt fel håll. Som det ibland brukar kallas: Hon bränner sitt ljus i båda ändar. Med värme och känsla har författaren Fatima Bremmer också fått med det som kan ha varit den mindre uppenbara kärnan. ”Ett jävla solsken” är en gedigen bok som imponerar och berör.
Stefan Holmberg