Warcraft är ett spel som de flesta entusiaster känner till. Nu har filmen om starten på det här äventyret kommit.
Och naturligtvis är det en film fylld av braskande effekter och hysteriska stridsscener. Annars hade hardcorefansen garanterat blivit besvikna.
Naturligtvis har succén för ”Game of Thrones” påverkat den här genren. Men tyvärr känns det här mer som en billig kopia av den tv-serien.
För där ”Game of Thrones” har karaktärer som berör finns det här inte mycket av den varan. Det är svårt att känna för någon av personerna och det blir inte heller mycket till intriger.
Men det kanske inte är meningen heller i den här typen av actionfilmer där allt ska speedas upp och stunderna för eftertanke är obefintliga i drygt två timmar.
För här händer det något varje stund. Det är hisnande bilder med jättelika fåglar som transportmedel istället för flygplan, ondsinta vargar istället för hästar och övernaturliga händelser där portar öppnas till andra världar.
För det är just det som handlingen går ut på. Orcherna, dessa odjur tilll varelser, kommer till människornas planet för att ödelägga och låta sina fienders själar omvandlas till energi. I spetsen för orcherna står Gul´dan. En magiker som totalt saknar empati både för vänner och fiender.
Men alla orcher är inte lika blodtörstiga. Durotan är en klok nybliven fader som hellre önskar fred än krig. Men hur ska han kunna vända sitt folk mot sin självutnämnde ledare.
Människorna har också en trollkarl i Medivh – men kan han stoppa ondskans fula ansikte?
Hjälten är annars Lothar, som spelas av Travis Fimmel som känn igen från tv-serien ”Vikings”. Och han har i princip samma framtoning här. Den lite tyste och modige mannen som gärna bär hela världens smärtor på sina axlar.
Annars är det faktiskt en kvinna, halvblodet Garona, som skapar mest känslor. En modig tjej som står utanför båda kulturerna, något som ställer henne i bryderier. Vilken sida ska hon välja? Hon spelas av Paula Patton som är van att spela actionfyllda roller.
Men som jag sagt, det här handlar framförallt inte om skådespelarinsatser. Det är istället en uppvisning av vad det går att åstadkomma med datorteknik och åtskilliga miljoner dollar i budget.
Och uppskattar ni den typen av filmer är det bara att sätta på sig 3D-glasögonen och dras in i en fantasyvärld där skillnaden mellan gott och ont är hårfin.
Allt ska speedas upp och stunderna för eftertanke är obefintliga i drygt två timmar.