Martin är socialarbetare på Sexköparsektionen och följer med på tillslag i Stocholmslägenheter. Polisen haffar torsken, medan Martin är mjukisen som ska prata med den ertappade, full av fruktan för vad hustrun ska säga, om det moraliska i att betrakta en 19-årig rumänska som handelsvara. Den här kvällen heter sexköparen David, men innan han och Martin hinner börja prata på allvar hoppar David framför tåget.
Så börjar Drick värmen ur min hand och så tussar Bengt Ohlsson ihop Martin och Rulle.
Rulle är Davids hund. Hans överklassiga hustru Petras också, men med en make som bara möjligen kommer att överleva och tyngd av social vanära orkar hon inte ta ut Rulle på några promenader runt fina villan i Mälarhöjden, så hon ber först Martin ta hand om Rulle över helgen och erbjuder honom någon dag senare att överta hunden.
Martin har de inte lätt. Hustrun är bitter över en trög karriär, dottern är spydig och hans vän Viggo har på något obegripligt sätt lyckats bli omåttligt populär minister och finner egentligen den egna framgången intressantare än gamla kompisar. Dessutom är Martin förälskad i en betydligt yngre polis.
I det läget är Rulle precis vad Martin behöver, för Rulle är lojal, trofast och kräver inget annat än mat och promenader och för Martin blir promenaderna andningshål och flykt. Hans liv har fått ett lyft och kanske säger det någon om vår tid, men intressant är det och först kom Nessers Norton och nu Rulle.
Håller 2016 på att bli Hundens År?
Olle Lundqvist