Allting började i 50-talets Överkalix. Tonåriga Barbro Burman bläddrade i tidningen, när hon plötsligt såg en bild på en ballerina.
– De var så vackra. Då började jag drömma om att få se balett i verkligheten och klippte ut alla bilder jag hittade på balettdansöser.
De svepande, förtrollande rörelserna väckte något i henne. I lilla Överkalix fanns ingen möjlighet till att börja dansa själv, så hon började istället översätta dansen till bild.
– Baletten fick mig att börja måla, och sedan har jag bara fortsatt.
Nu är hon 81 år gammal och berättar om ett helt liv fyllt av färg. Fram till i slutet av januari ställer hon ut på Liljas konst och ram under namnet "Ögonen är själens spegel". Där syns hennes svartvita balettflickor, men också abstrakta, grafiska mönster och stämningsfulla landskap.
– Jag målar allt, och precis det som faller mig på läppen.
De verk hon visar upp har skapats under loppet av ett halvår. Sedan hon gick i pension har konstnärskapet intensifieras.
– Jag måste hålla på med något. Som pensionär har jag också studerat konst på både Medlefors och Solviks folkhögskola, vilket har varit väldigt roligt och givande.
Barbro har visat upp sina alster vid andra utställningstillfällen och beskriver det som en speciell känsla.
– Det är läskigt. Det är som att ge en bit av sig själv, man är utelämnad. Men samtidigt är det också kul att visa upp vad jag håller på med.
Inspirationen hämtar hon från människor runt henne, men också från natur och andra kreatörer. Under 90-talet reste hon runt på Irland och Skottland, länder som än idag letar sig in i hennes verk.
– Jag kan inte ens beskriva känslan jag får av att hålla i en pensel. Den är så ruskigt välbefinnande.
Jag kan inte ens beskriva känslan jag får av att hålla i en pensel. Den är så ruskigt välbefinnande.