Smartast. Riley Keough spelar den smartaste i syskonskaran Logan. Dessutom är hon en riktigt skicklig bilförare. Foto: Claudette Barius.
Steven Soderberghs comeback som regissör är efterlängtad. Svenskättlingen har en fantastisk förmåga att få fram det bästa ur sina skådespelare.
Det är just persongalleriet som är så fascinerande i ”Logan Lucky”. För det här är en film om misslyckade rednecks, det amerikanska proletariatet i West Virginia, USA.
En stat som är mest kände för John Denvers låt ”Take Me Home, Country Roads”. Den inleder också hela historien.
I förgrunden står tre syskon Logan. Förföljda av otur, åtminstone de två bröderna Jimmie och Clyde.
Jimmie fick sin fotbollskarriär förstörd av en knäskada som gör att han fortfarande haltar.
Och i ett USA utan arbetsrättliga bestämmelser är det en anledning att säga upp honom. Det kan ju bli en försäkringsfråga för arbetsgivaren.
Brorsan Clyde har gjort en vända i Irak och kom hem med en bortsprängd hand.
Men de tänker ta revansch. Målet är den perfekt kuppen mot en motorbana mitt under en Nascar-tävling.
Jag får faktiskt lite vibbar av den klassiska filmen ”Blåsningen” när planeringen börjar. Och jag kan lova att de flesta av oss blir blåsta av det mycket överraskande manuset.
För med bondlurkar som bröderna Bang, jo äldsta brorsan är dynamitard, så är det mycket som kan gå fel.
Jag har faktiskt riktigt roligt långa stunder åt den härliga dialogen och upptäcker att jag den här gången faktiskt hejar på skurkarna.
Steven Soderbergh har dessutom fått ut väldigt mycket av sin ensemble.
Det är inte ofta Channing Tatum (Jimmie) får chansen att spela ut så mycket. Samma förhållande gäller Adam Driver (Clyde).
Till och med Daniel Craig får exponera en humoristisk sida bakom sin stenhårda mask som vi är vana vid från Bond-filmerna.
Tjejernas roller får också utrymme. Riley Keough får visa att hon är den smartaste i syskoskaran Logan. Och den definitivt bästa på att köra bil.
Jag gillar också att Hilary Swank dyker upp som enträgen FBI-agent.
Jag har faktiskt riktigt roligt långa stunder åt den härliga dialogen och upptäcker att jag den här gången faktiskt hejar på skurkarna.