Helgen när vapnen lades ner Krig är vansinne. Den lärdomen drog många efter första världskriget, men alla vet vi vad som därefter hände och fortfarande händer.
Pehr Thermaenius har backat nästan exakt hundra år bakåt, till den regniga hösten 1914. Hundratusentals soldater har dragits samman till gränsområdena mellan Frankrike och Tyskland, generalerna på ömse sidor tycks övertygade om snabb seger. Men fotfolket blir i förfärande antal kanonmat. De som överlever tvingas till reträtt och nya grupperingar; ett alltmer eländigt utnötningskrig i sjaskiga skyttegravar har inletts.
I detta tilltagande mörker nalkas julen. Paket hemifrån når soldaterna, känslorna mjuknar. På ett frontavsnitt uppstår trevande kontakt mellan tyska och engelska styrkor. Det osannolika händer att man kliver fram oskyddade. Soldater som nyss skjutit på varandra byter enkla gåvor, röker cigaretter tillsammans; på en lerig åker spelas till och med något slags fotbollsmatch med genomsura marschkängor på fötterna.
Pehr Thermaenius fryser bilden och ställer frågan: Kunde detta oförutsägbara, märkliga stillestånd ha utnyttjats för att skapa fred? Ja, varför inte, blir svaret från några nutida forskare. Men de som hade makten ville annat, det absurda blev åter det normala. Det tog ytterligare fyra år innan dödandet tog slut den gången.
En tänkvärd liten bok om ett stort ämne. Och dessvärre tidlöst.
Stefan Holmberg