När Eva Eriksson städade ur föräldrahemmet i Örnsköldsvik tillsammans med sina syskon upptäckte hon en bortglömd värld. I hennes pappa, Olov Martin Hellströms, ateljé fanns tavlor och träskulpturer som nästintill glömts bort. Verken delades sedan upp mellan syskonen.
– Det var snart ett år sedan men efter det har de mest stått och samlat damm och det har verkligen känts onödigt. För pappas tavlor förtjänar att visas, säger Eva Eriksson.
Att det blev en retrospektiv utställning på Liljas konst och ram har hon mycket att tacka grannen Svante Töyrä för.
– Han föreslog att pappas konst skulle ställas ut på Liljas eftersom hans dotter Amanda äger stället. Och det passar verkligen bra att låta tavlorna visas i deras lokaler, säger Eva Eriksson.
Olov Martin Hellström hade tre stilar han förhöll sig till. Det han kallade för "begränsade måleriet", det vill säga föreställande motiv, det "gränslösa måleriet" där fantasin fick bestämma och motiven blev abstrakta och slutligen slöjdalster gjorda av föremål från skogen. Dessa kallades, kort och gott, för "skogskonst".
– Min man jobbade mycket med pappa och samlade material i naturen. Två exempel är skulpturerna gjorda av myrätet virke och skålarna av vril från träd, säger Eva Eriksson.
Olov Martin Hellströms förkärlek att använda naturen i sin konst var inte bara för att den är vacker. Utan konstnärskapet i sig var också en form av bevarande.
– Pappa brukade alltid säga att det som naturen ger är enastående och att det han tog vara på är sådant som skövlas i dag. Det var helt enkelt en dokumentation om vad som en gång funnits, säger Eva Eriksson.
Utställningen öppnar på lördag och pågår till den 14 mars.
Pappa brukade alltid säga att det som naturen ger är enastående.