I Frankrike är tecknade serier en angelägenhet för hela befolkningen. Alla läser serier – men får alla som skapar serier den uppmärksamhet de förtjänar?
Om ett par veckor hålls seriefestivalen i franska Angoulême. Det är en av de största och viktigaste festivalerna i sitt slag, och där delas det stora priset Grand Prix DAngoulême ut varje år. Mottagaren prisas för sitt livsverk och blir president för kommande års festival. Priset har varit mansdominerat även tidigare, men i år fick droppen bägaren att rinna över. Nomineringarna släpptes förra veckan och inga kvinnor fanns med på listan. Det skulle kunna motiveras om det varit tre eller fem nominerade... men det var trettio nominerade!
Protester kom snabbt från de nominerade själva. På kort tid hann en tredjedel avsäga sig sina nomineringar, med hänvisning till det snäva urvalet. Festivalarrangörerna utökade då nomineringslistan med sex kvinnor. En panikåtgärd som inte gjorde någon glad, allra minst de sex nominerade kvinnorna som kastades in som om de vore inkvoterade.
Festivalen har därför övergett nomineringslistan i år och låter jurymedlemmarna rösta fritt. Om det innebär att en kvinna vinner återstår att se – och skulle säkert innebära diskussioner om att det beror mer på rabaldret än deras egentliga åsikter.
Endast en kvinna har fått priset under de 42 år som det delats ut, men det är inte så att välförtjänta kvinnliga serieskapare saknas om någon skulle tro det. Snarare är det anmärkningsvärt att inte fler kvinnor på ett naturligt sätt kommit fram tidigare. Marjane Satrapi ("Persepolis") var en av kvinnorna som nominerades i efterhand. Hon var även nominerad förra året, som enda kvinna av 30 nominerade. I mina ögon ett självklart val som borde ha fått priset för flera år sedan.
Andreas Eriksson