Vad är det för fel på brandmän? Sjuksköterskor? Rörmokare? Poliser? Personliga assistenter?
Skulle gärna fråga Hanne Ørstavik, för "Det finns en stor öppen plats i Bordeaux" handlar om en konstnär, en gallerist och en konsthistoriker. Fast inte en vanlig, simpel konsthistoriker (förstås), utan en som skriver om estetik och konstsociologi. Och fullkomligt förvånad blir jag väl inte – kultursfären rymmer sannerligen sin beskärda del av pretentiösa skönandar – men ändå lite trött.
Konsthistorikern heter förresten Johannes, konstnären Ruth och galleristen Abel. Ruth blir kär i Johannes och visst, de får ihop det, men Johannes är inte särskilt intresserad av Ruth på det kroppsliga viset och Ruth, som bor i Oslo, förbereder en utställning i Bordeaux, men ägnar sig mest åt att vara förtvivlad över att Johannes inte vill ge henne erotisk bekräftelse.
Jo, det är mycket erotik och Abel, den kvinnliga galleristen, drar sitt strå till den stacken, men huvudperson är ändå Ruth som dränker kärlekssorger och allt annat i vin och ligger utslagen på sängen när hennes 16-åriga dotter kommer från skolan och jag tänker skärp dig och uppför dig som en vuxen människa!
Ruth är helt enkelt svår att tycka om, liksom själva berättelsen, för den består av fragment som inte bildar någon sammanhängande historia.
Trollbindande? Inte särskilt.
Äh, den här boken hamnade nog hos fel recensent.