Therese och John flyttar från Stockholm när John erbjuds att ta över som VD för stålverket i bruksorten Gränshammar. Medan John går helt upp i jobbet så bekantar sig Therese och dottern Sara med det lilla samhällets egenheter. På typiskt skräckromanvis svämmar Gränshammar nästan över av märkliga företeelser. Mystiska uppenbarelser, spökhistorier och mord som begåtts i gruvor alldeles runt knuten håller Therese sysselsatt. Idyllen Gränshammar blir snabbt en mardröm för henne och hon börjar ångra flytten.
Samtidigt har maken John skaffat sig fiender bland vissa anställda, som inte ser med blida ögon på att en stockholmare kommer och vill få ordning på det misskötta företaget. Främst är det Kenta som tycker att det var mycket bättre förr när det inte var så noga med nykterheten på jobbet eller vad man gjorde på dagarna. Allt sammantaget gör att stämningen byggs upp, byggs upp… men nästan inget händer. Det går väldigt trögt för Markus Sköld att omsätta alla uppslag, som faktiskt är ganska lovande, till något som verkligen ger kalla kårar och håller spänningen uppe. Avslutningen lever inte heller upp till förhoppningarna om att det i slutändan ska bli något minnesvärt.
Störst behållning ger kapitlen som berättas ur fabriksarbetaren Kentas synvinkel. Även om Kenta inte är en helt originell figur så är det med engagemang och detaljrikedom som denne a-lagares vardag skildras.
Andreas Eriksson