Foto: unknown.
I "Projekt Rosie" skred han rationellt till verket. Don Tillman ville hitta en fru och upprättade en detaljerad kravlista. Det blev fiasko, men också fullbingo. Han träffade Rosie som inte uppfyllde ett enda av hans krav. Men framförallt: han träffade Rosie.
Graeme Simsions debutroman blev en megasuccé som krävde sin fortsättning och i "Rosieeffekten" har Don och Rosie flyttat från Australien till New York. Han jobbar på universitetet, hon pluggar till läkare.
Och Rosie är gravid.
Tänk Saga Norén i tv-serien "Bron". Just sådan är Don Tillman. Hyperkompetent, vare sig det handlar om arbete, drinkblandning, kampsport eller något annat. Högintelligent – men utan känsla för sociala spelregler. Kan Rosie tänka sig honom som pappa? Inte riktigt, trots att Don även inför denna utmaning förbereder sig helhjärtat. I studiesyfte sätter han sig vid en lekplats och filmar barn. Rätt, men ändå fel.
Graeme Simsion skriver ur Dons perspektiv, försöker sätta sig in i hans sätt att tänka och förundran över att folk tycker att han är konstig. Men till slut ordnar det sig förstås, för liksom Saga Norén är Don Tillman en person med oerhörda resurser, även oanade. Gillar du Saga kommer du att gilla Don. Ja, mitt i allt strömlinjeformat verkar fyrkantigt plötsligt vara rätt. På tv och i böcker, alltså? Men du: försök spara en del av den uppskattningen till några av verklighetens Sagor och Don. De kan behöva den.
Olle Lundqvist