Fredag
Förra veckan jämförde min krönikekollega att handla blöjor på pensionärstisdag (den dag pensionärerna har rabatt i vissa affärer) med att ta sig igenom en en skräckfilm.
Alla uppskattade inte detta, och det är så klart tråkigt om någon tog illa upp, men som ett fan av både många skräckfilmer och många seniorer tycker jag att krönikan var roligt skriven.
Däremot insåg jag att krönikören, och andra som undviker att handla denna dag, missat något. För håll i er nu; pensionärstisdag är den allra bästa dagen att handla.
Speciellt när man har ett litet barn.
Början till denna insikt kom när jag var barnledig och nötte djupa spår i Skellefteås gator då barnet i princip vägrade sova någon annanstans än i en rullande vagn.
Man skulle kunna tro att detta var en något ensam tid, men inte då. Så många människor pratade med mig. På en kort promenad kunde jag få avhandla allt från snöplogning till butterbullar. Det var alltid äldre som stannade av och ville ta en pratstund.
Det var som att bli inbjuden till en värld med ett bättre tempo, där man tar sig tid att prata med främlingar.
Nåväl, då kommer vi till pensionärstisdag. Bästa dagen att handla med lilltösen.
Då hon just lärt sig gå kunde hon stappla omkring bland matvaruhyllorna och få uppmuntrande ord av tanter och farbröder av stilen ”Men vad du kan!” och hon strålade som en liten sol.
Nu ska jag inte dra alla äldre över en kam, men de himlar sällan med ögonen när hon numera skjuter en liten kundvagn. De bryr sig inte om att det tar lite tid och ibland talar de bondska med henne på samma sätt som min farmor och farfar gjorde.
Sist hann hon knappt innanför dörren med vagnen innan en äldre herre undrade om hon ”skulle handla alldeles själv?”
Hon blev stolt.
Det är rätt befriande när man inser att det inte löns att stressa – man kan ändå inte påverka tempot och då kan man gärna lika ta ett djupt andetag och anamma det.
Så mitt råd är; räds inte pensionärstisdagen. Omfamna den.