Ingrid Hedström förknippas främst med de deckare som utspelar sig i Villette. Men utrikesjournalisten, psykologen och författaren av kriminalromaner har slagit in på en annan linje de senaste åren. Hon har ägnat sig åt arkivforskning för att lyfta fram de missförhållanden som en gång fanns vid vårdanstalter som tog emot handikappade barn.
"Gick obemärkt förbi" lämnar ingen oberörd. Här har krass verklighet under 1930-talet med fördomsfulla åsikter om avvikande och sinnesslöa förvandlats till en gripande berättelse i romanform. Ingrid Hedström har under sitt researcharbete intervjuat närstående till intagna på anstalterna. Romanen fokuserar ömsom på utsatta fattiga familjer som hoppas att deras äskade men krävande barn ska få det bättre av att omhändertas, ömsom på den välmenande prästen och föreståndarinnan, Helga, som på sin anstalt tror att hon ska kunna förbättra situationen.
Men överhetens vilja att satsa resurser på hygien och medicin finns inte. Helga upptäcker att det finns de som tycker det är en bra lösning att barnen bara dör.
Det är kärva tider i Sverige. Krigsmullret i fjärran oroar, jordbruket är slitigt och lönar sig inte som förr, korna skickas till slakt i stället för att mjölkas. "Gick obemärkt förbi" är ändå ingen deprimerande läsning, snarare engagerande. Romanen är en påminnelse om vad som kan hända när den lilla människan inte kan göra sin röst hörd.
Inger Lundqvist