Maria Barbal.
Några bergsbyar i Katalonien, tidigt 1900-tal. I den ena bor Conxa med föräldrar och fem syskon. Familjen är strävsamma bönder, men gården är liten, det blir svårt att mätta alla munnar. Conxa, som anses förståndig och mild till humöret, måste börja bo hos en barnlös moster i grannbyn. På den tiden en lång resa; 13-åringen blir kvar där mycket länge.
Men hon gör det bästa av situationen. Fattar så småningom tycke för Jaume, de gifter sig och får två barn samt ett tredje på väg. Men under tiden har livet blivit mera hotfullt. Inbördeskrig närmar sig, och familjens tillkämpade trygghet slås i spillror.
"Som en sten i ett jordskred" är bara 125 sidor tunn, tryckt i kartonnage, utgiven av ett litet förlag med ambition att ge ut tämligen okända författare i Sverige. Men i hemlandet har Maria Barbals debutroman från 1985 getts ut i närmast svindlande 50 upplagor. Och för att återge baksidescitatet ur en engelsk tidning, som ironiskt nog sett sig tvingad lägga ner sin pappersupplaga: "Ibland är de enklaste berättelserna de bästa".
Genom Conxa får även miljontals andra kvinnor en röst. Lågmält, men kanske just därför så uttrycksfullt. Jaume var värd hennes kärlek, men sögs in i en konflikt som likt så många andra – inte minst i vår tid – ställer till så mycket elände och lidande.
För övrigt är översättningen värd all beröm. Känns genomförd med mycket omsorg.
Stefan Holmberg