Niclas Hammarström och Magnus Falkehed. Foto: Peter Jönsson
Frilansjournalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström har tagit sig in i krigets Syrien. Efter några dagar blir de tillfångatagna. De vet inte vilka gisslantagarna är och vad som kommer att hända. Vid ett illa överlagt flyktförsök ger sig Niclas Hammarström på en yngre kille, blir skjuten i ena benet och båda svenskarna misshandlas. Efter många turer och svårgenomtränglig diplomati friges de efter en och en halv månad.
Ett år senare har de nu gett ut en bok om själva händelseförloppet. En detaljerad skildring av strapatserna och hur de längtar hem till sina familjer, i sig en tämligen självklar känsla. I små doser kan det vara intressant, men i längden blir upprepningarna många. Med det lyckliga slutet i hamn och händelseförloppet på avstånd, tror jag boken vunnit på att även reflektera mer aktivt över vad de egentligen var med om. Magnus Falkehed och Niclas Hammarström fick ju faktiskt en uppsjö av ögonvittnesmaterial att utgå ifrån, och följa upp, via exempelvis intervjuer med forskare och andra analytiker.
Själv tänker jag i sammanhanget också på fallet med den svensk som försvann i Mali för tre år sedan. Hans misstag var att på långresa, tydligen helt aningslöst, köra motorcykel in i ett liknande helvete. Vilka insatser har gjorts för att få honom fri, om han nu alls fortfarande lever? Och varför har hans belägenhet inte uppmärksammats lika mycket i medier?
Stefan Holmberg