Hur mycket jagän älskar skräckgenren är den alltför ofta extremt förutsägbar. Visst, alla genrer dignar av schabloner, men i fallet skräck är de inte sällan extra påfrestande. I var och varannan rulle matas vi med saker vi sett cirka tiotusen gånger tidigare: Barn som ser och hör saker, jumpscares som försöker kompensera för bristen på riktig atmosfär, knarrande gångjärn, ficklampor som slutar fungera och ett ständigt smygande/hukande/gråtande i allsköns mörka lokaler.
Jag har plitat ner några punkter på förbättringar. Några inslag jag gärna hade sett mer av i skräckfilmer. Några är självklara (i mitt tycke), andra lite mindre självklara (för dig kanske.)
1. Husdjur som beter sig konstigt - Att husdjur ständigt får stå i skymundan för småbarn är skamligt. Hundar och katter bevisar gång på gång att de kan spela hund och katt mycket mer naturligt än vad barn kan spela människor. Släpp fram husdjuren!
2. Gamla människor - Jag är proppmätt på ungdomar som jagas av knivviftande hockey-dårar och medelålders par som får onda andar på vinden. Släng in ett gäng seniorer istället som börjar se skumma saker på ålderdomshemmet.
3. Stora munnar - Desto mer jag funderat på detta desto mer tydligt är det: Oproportionerligt stora munnar är förbannat läskiga. Dockor och konstiga ansiktsmasker och äckliga make up-effekter i alla ära - ge oss fler stora munnar nu.
4. Tystnad - Vissa regissörer älskar att dränka varenda scen i ständigt molande ljudslingor, som ett desperat försök att skapa spänning och intensitet. Det enda som händer är att jag blir avtrubbad. Ingenting blir otäckt. Våga stryp musiken.
5. Kaffe - Folk dricker för lite kaffe i filmer, rent generellt.
Carl Brännström