Vad var det där jag läste om Norge? Stämde det verkligen? Ibland dyker det upp sådana där nyheter i sociala medier som jag bara inte tar till mig, eller ens tar på allvar.
Jag tyckte jag läste något om att vårt brödrafolk i väst ville göra det olagligt att hjälpa tiggare? Men jag måste ha sett fel; kanske missförstod jag något? Det kan bara inte stämma.
Nu skulle det vara en ganska enkel match att ta reda på fakta, men jag drar mig faktiskt för att knappa in något i en sökmotor och försöka hitta sanningen. För det skulle faktiskt kunna vara så illa att det stämmer och jag vet inte riktigt om jag skulle orka med det just nu. Jag har hostat sönder en lunga och är allmänt krasslig.
Förra sommaren var jag och min bror, min far och min son i Norge och fiskade. Första kvällen stod vi vid en sådan där magisk fjord och fiskade från land, nedom fjällen.
Havet fullkomligen bubblade av liv när tidvattnet kom in. Vi såg tumlare följa efter en fiskebåt på väg in från havet och solen gick ned så som på ett vykort.
De snälla människorna vi hyrde stugan av kom ned till oss på bryggan och undrade hur det gick. Vi gjorde tummen upp och min son höll upp en stor makrill som han fått iland med sitt ultralätta spö. Det hade varit en episk kamp för honom. Norrmännen nickade uppmuntrande och sade att det minsann var en bra betesfisk. Underförstått, det var bara en skräpfisk, inget folk äter.
Jag minns att jag tänkte att det måste vara överflödets förbannelse, att rata en så god och vacker fisk. För de har verkligen välsignats med ett enormt överflöd, vårt grannland. En gång det fattigaste landet i Norden; nu ett av världens allra rikaste. Innan vi gick och lade oss den kvällen så grillade vi sonens fångst till kvällsvard. Den var fet, pinfärsk och smakade himmelskt med bara lite peppar och salt.
Magnus Ericsson