Anita Salomonsson, född i Hjoggböle, har skrivit tretton böcker om hembygdens folk i gången tid. En storartad litterär insats. Den senaste, det antyds att den kan komma att bli den sista, handlar om halvmostern Elina.
Elina föddes 1894. Pappan, klockmästaren OlKarlsa, sköter även posthanteringen i byn. Elina har efter konfirmationen börjat hjälpa honom med posten, och när pappan dör efter sviterna av fallet från en köksstol (!) tar hon lojalt över hela ansvaret. Hon är då i 40-årsåldern, de flesta jämnåriga har bildat familj men inte hon. Hennes enda stora kärlek är en man som efter en kärleksstund i en lövkoja söker sig vidare till andra kvinnor. Långt senare tycks han inte ens komma ihåg famntaget.
Men Elina har kämpat vidare. Bygger sig ett eget hus, där Elina med sin syssla förblir navet kring vilket allt snurrade. Mot slutet får även en annan ogift ungdomskamrat ta in där.
I bokens inledning nämns hur författaren själv som fyraåring skulle bo hemma hos Elina, ovisst hur länge. Men redan efter några dagar längtade hon åter till trångboddheten. Elina måste vända åter med syskonbarnet på pakethållaren.
Givetvis kunde inte den lilla flickan lastas för detta. Hennes finstämda gestaltning av ängeln i posthuset, närmare åttio år senare, är dessutom en prestation värd många läsare.
Stefan Holmberg