Artist. Lars Winnerbäck om sitt liv som artist.
Lars Winnerbäck är artisten som i många år hyllat myten om sig själv. En kille som inte vill ha någon publicitet annat än för det han producerar på scenen och i sina album.
Och det är just det filmen handlar om. Att han inte vill vara med – men ändå vill det.
Det känns lite bakvänt och bygger egentligen bara på spekulationerna vem Lars Winnerbäck egentligen är.
Jag gillar i och för sig den delen där han ger återblickar på sin barndom i Linköping. Hur vemodet kom över honom när han satt hemma på sängen och klippte tånaglarna som 7-åring.
Eller hur han misstrivdes i skolan där alla skulle formas lika. Till och med hur det rätta sättet är i att hålla i en penna fungerade.
Något som jag faktiskt också kommer ihåg från min uppväxt. Även om det var mycket värre att öva välskrivning när de andra eleverna fick vara ute och idrotta än att hålla pennan ”rätt”.
Samtidigt har jag all respekt för Lars Winnerbäck som artist. Hans allsångsvänliga låtar med sina kluriga texter har utan tvekan en stor betydelse för många människor.
Han kan verkligen fånga vardagen med sin berättarkonst och det är det som gör honom så stor i mångas ögon.
Här finns också samtal bandade med kollegerna Per Gessle och Melissa Horn där de diskuterar artistens villkor och varför de ställer ut sig till allmänhetens beskådande.
Men intressantast är ändå samtalet med skådespelaren Rolf Lassgård. När han läser en av Lars texter blir det faktiskt poesi – nästan i högra grad än när de tonsatts.
Så visst är det här en intressant dokumentär som ändå känns gjorde för tv-mediet.
Även om det var mycket värre att öva välskrivning när de andra eleverna fick vara ute och idrotta än att hålla pennan rätt.