Jag älskar Kristina Ohlssons böcker. Jag längtar sjukt mycket till i höst när ”Syndafloder” utkommer, den sjätte delen om Alex Recht och Fredrika Bergman. Jag sträckläste också "Lotus blues" och "Mios blues" som var fantastiska. Men när jag läst 89 sidor av Kristina Ohlssons debut inom skräckgenren, "Sjuka själar", så ville jag inte sträckläsa längre. Ja, jag slutade till och med att läsa. Då var jag så jävla rädd så att jag inte kunde sova och den känslan hade jag haft redan sedan andra meningen i prologen.
För en person som jag, som är vedervärdigt mörkrädd och tror på spöken, är det ett helvete att genomlida denna bok. Men om du under din uppväxt var instängd i en källare med gastar och annat otyg, och inte får en krypande känsla i kroppen när mörkret sänker sig i skogen eller i gränden du går i, ja då är den här boken precis som alla andra av Kristina Ohlssons böcker, fantastiskt bra.
Kristina Ohlsson är en mästare på att skriva böcker, så är det bara, och gillar du att läsa bra böcker så är det bara att börja läsa. Jag föreslår att du gör det på dagtid, i dagsljus och med många goda vänner omkring dig, och varför inte Max Von Sydows rollkaraktär i "Exorcisten". Lycka till och skyll dig själv!