De allra flesta av oss vill nog känna en hemhörighet. Till en familj, en vänkrets, en ort, en bygd och ett land.
I Elin Willows bok ”Inlandet” ställs huvudpersonen på oväntade prov i dessa avseenden. En ung kvinna ska flytta ihop med sin fästman i ett mindre samhälle i norra Norrlands inland. Men knappt hinner de komma dit tar förhållandet slut, av skäl läsaren inte får veta.
Han reder sig. Har sina rötter på orten. Träffar snart ny fästmö, börjar planera studier söderut. Hon försöker också gå vidare, men utan att återvända varifrån hon kom. Hittar sig arbete som butiksbiträde och ett enkelt boende.
Men ungefär där tar det stopp. Sköter visserligen sitt jobb, och arbetskamraterna i samma ålder bjuder henne följa till ”Hotellet” om lördagskvällarna. Men mest tycks hon bli sittande där. Råkar upptäcka en uppstoppad björn i källarvåningen; den verkar ungefär lika felplacerad som hon känner sig.
”Inlandet” är verkligen ingen händelserik bok. Jagpersonens liv förändras knappt skönjbart, tiden rinner i väg. Ändå väntar läsaren och hoppas. Kanske för att vi kan ha haft någon egen liknande erfarenhet, kanske för att vi så väl unnar henne komma igång igen.
Några händelser tycks så småningom ändå sätta något i rörelse. Här ska inte avslöjas vad och hur. Inte heller var boken utspelar sig. Det går, som jag ser det, att lista ut. Men orten kunde i princip ligga var som helst.
Stefan Holmberg