Jag vet inte om det bara är jag, men visst har årets Trästockfestival varit den bästa på många år? Inte för att det någonsin varit dåligt, det är bara det att årets upplaga knäckte det mesta. Allt från det breda artistutbudet till det välkurerade spelschemat har känts klockrent. Visst, småsaker kan jag alltid gnälla över. Exempelvis att Imperial State Electric spelade när de flesta redan börjat gå hem på torsdagskvällen. Lite trist. Fast sett över hela festivalen blir det en struntsak.
På förhand hade jag tipsat om Heavy Tiger, tidigare nämnda Imperial State Electric, Graveyard och Skraeckoedlan. Ingen av dessa akter gjorde mig besviken. Heavy Tigers självsäkra riff och ös, Imperial State Electrics slickade licks, Graveyards råa perfektion och Skraeckoedlans monstruösa tyngd. Pust, jag blir nästan andfådd av att tänka tillbaka på helgen som varit.
Lokalt la jag mina pengar på Chicagojazzen Arkestra och M/S. Inte heller där blev jag besviken. M/S Highway star-driviga rock n roll förtogs möjligtvis av den stundvis löjligt låga sångvolymen, men det kan knappast bandet lastas för. Sedan Chicagojazzen Arkestra. Festivalens kanske bästa spelning. Nog för att jag i princip höll på att svettas bort, men det var värt varenda droppe att bevittna tiomannabandets apokalyptiska och frisinnade psykrock. Dessutom måste jag nämna lokala rymdnördarna Planetariet som gjorde en kanonspelning vid midnatt den sista festivaldagen.
För egen del var det tionde året jag spelade på Trästockfestivalen, något jag dock inte tänkte på förrän festivalen var slut och sedan länge hoppackad. Det är helt enkelt inget som spelar någon roll. Fånig nostalgi och töntiga jubileum får andra ägna sig åt, det är vad som händer här och nu som räknas.
Jo, en sista sak bara. Snälla, ingen reggae på nästa års festival, okej?
Dennis Fahlgren