Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT.
Det går bra för Ove på bio. Har inte sett filmen än. Däremot tänkte jag hylla Ove genom att gubbgnälla lite. Det var länge sedan. Empatilösheten når nya rekordhöjder både i det stora och i det lilla formatet. Så i vetskapen om att det finns långt större problem ute i världen så kommer här lite vardagsproblem, eller I-landsproblem om man så vill. Dessa små problem speglar idiotin från vilken de stora problemen har sitt ursprung. Nämligen i empatilösheten.
Vi hängde för några veckor sedan ut en skylt på vår grindstolpe för att vi ständigt trampade i kiss och bajs vid vår postlåda. Jag utgår från att det var en hund även om jag inte skulle bli särskilt förvånad om det var en helt vanlig gubbe som varit i farten. Jag har varit med om värre konstigheter. Men DNA-tester är dyrt som fan så vi låter det vara. Hur som, denna skylt gjorde susen och vi tänkte att vi borde kunna plocka ner den igen. En ganska stor skylt. Gick inte att missa. Uppdraget slutfört. Men ack så naiva vi var. Så fort vi tog bort skylten så kände folk tydligen att det var fritt fram igen. Geniknölen måste ha gått på högvarv hos de hundägare som passerade:
– Men men… vill de ha bajs igen? Nu förstår jag ingenting. Klart de ska få bajs om de nu plockat ner skylten. Att plocka ner en skylt är ju en ganska tydlig gärning som skickar signaler till oss hundägare. Jag skulle närmast kalla det en bajsinvit.
Skylten är nu uppe igen. Jag utgår från att folk kan läsa så det borde ju vara empatin det är fel på. Jag lärde mig två saker som barn. För det första så är skit inget du ska pracka på någon annan mot dennes vilja. Det gäller allt skit. För det andra ska du inte cykla i bredd. Det är fan sjukt att cykla i bredd.
Årets hundbajskrönika kom därmed tidigt i år! Den brukar komma med tövädret vanligtvis.
Ted Kjellsson