Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT.
Tänker du någonsin på att det kan finnas ett värde i det som inte till en början är möjligt att uppfatta med öga eller öra? Att det kan finnas ett djup i det som till en början bara upplevs som en yta? Att orden du läser kan ha en annan mening än den bokstavliga?
Inte? Nähä. Ja, det är du som missar något. Och jag tänker inte predika för den icke frälsta. Om du förstår liknelsen? Ledtråd; det har inget med religion att göra.
Men visst, jag kan försöka förklara lite hur jag tänker ändå. Och det är ganska enkelt. Jag vill framhäva det som varken är normativt, allmänt vedertaget, inte tillväxtfrämjande men inte heller allmännyttigt. Vad kan det då vara? Ja, det som definieras av sig själv, naturligtvis. Det som finns för att det måste finnas, inte för att någon vill att det ska finnas. Det som har ett värde utan att ha ett pris. Det som varken är vänster eller höger, men lika gärna kan vara det ena eller det andra.
Vad menar jag egentligen? Låt mig först lista vad jag inte menar. Melodifestivalen, ishockey, jobb, datorspel, internetpoker och reklam.
Poängen är nog inte att du ska förstå exakt. Mer att du ska försöka. Det ena leder till det andra, och en dag så sitter du där och stirrar ned i bordskivan förundrad över de mönster och symboler som framträder i det som tidigare bara var en träskiva på vilken du ställt din tallrik. På samma sätt och av samma anledning kanske du tänker så långt att varje gång du slår på radion så hör du ljudet av sedlar som räknas och mynt som klirrar istället för musik. Eller är det bara jag som hör det?
Ja, just ja. Vad jag menar? Okej. Jag har försökt vara tydlig. Det jag menar är kultur. Och det som inte är kultur.
"Men allt kan ju vara kultur", hör jag någon jama i bakgrunden. Suck. Det är lika bra att vi tar om det från början.
Dennis Fahlgren