Carin Gerhardsen har de senaste åren gett mig många timmars läsglädje. När hon nu avslutar sin Hammarbyserie med den åttonde kriminalromanen om Conny Sjöberg och hans polisteam har hon överträffat sig själv. Den är kompakt, fullmatad med huvudpersonernas privata problem, strul med oförstående chefer och inte minst ett fängslande nystande i en härva av till synes ofattbara förvecklingar i utredningen av flera brutala mord. En eloge också för Carin Gerhardsens återkommande insikt och medkänsla när hon skriver om människor med psykiska svackor och de situationer de kan hamna i.
Handlingen är trots sin komplexitet lätt att följa. En tragisk händelse för många år sedan visar sig ha koppling till det som händer i nutid. Gäddan Hedvig Gerdin, Petra Westman och de andra kollegorna följer entusiastiskt upp alla tänkbara spår och teorierna blir fler och fler. Men ända fram till upplösningen är både kriminalarna och läsaren trots många misstänkta ovetande om vem som ligger bakom våldsdåden.
Jamal Hamad kämpar med sina egna demoner och Hedvig Gerdin råkar riktigt illa ut, två händelseförlopp som snyggt knyts samman i romanens slutdel. Jag hade inte en tråkig minut och sträckläste under två dagar.
Att serien om Hammarbypolisen är slut är ledsamt, jag kommer att sakna alla huvudpersoner. Men samtidigt är nog Carin Gerhardsens beslut riktigt, hon slutar med en riktig höjdare. Läs den! Och naturligtvis dess föregångare.
Inger Lundqvist