Foto: Kent Skibstad.
Ju fler kockar desto sämre soppa, så lyder ordstävet. Vilket i sin tur antyder att alltför många kompromisser leder till att det varken blir hackat eller malet, om man nu skall stäva vidare. Vet inte riktigt hur många kockar som maximalt varit inblandad i en soppa som jag någonsin ätit. Kan i och för sig dra mig till minnes ett par soppor som inte smakat något vidare, men allt som oftast när soppan inte lyft till några vidare höjder så har den varit på tok för osalt eller smaklös. Det är sopporna som jag tänker har haft multipla upphovsmän. Men rent sannolikt så rör det sig nog om endast en inkompetent soppmakare; att anställa en hel armé av kockar är nog på tok för dyrt och skulle rendera i en soppa dyrare än skjortan för att täcka lönekostnaderna enbart. Men nu har jag svävat iväg. Den här krönikan skulle inte handla om soppa och löner.
Möjligtvis en aning om lärarlöner, men helt säkert om ett överflöd av kockar. I veckan vek nämligen regeringen ned sig för alliansens krav på att införa betyg från och med fjärde klass och så hamnade vi i ett läge där ett gäng kockar gick emot vad en uppsjö av forskning säger, det vill säga att betyg för mindre barn kan vara direkt skadliga och att det helt saknas bevis för att de skulle generera bättre studieresultat. Lärarna klarar av att bedöma vilka elever som är i behov av extra insatser utan betyg och dessa elever är inte betjänta av att få det på print hur dåliga de är. Utan det rör sig om statistik; hur får man ihop underlag till kommande beslut rörande besparingar inom skolan.
Betygen ger inte fler resurser i skolan, inte heller mindre klasser. Det ger bara gamla soldater åter ett för dem redan bekant sätt att bedöma prestation. Bara för att det vi har i dag funkar sådär innebär det inte automatiskt att det var bättre förr. Uppfattat!?
Magnus Ericsson