Solen tar över landet – men visst är det stressande att vara inomhus?
"Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens glada tid! Var dag är som en gyllne skål, till brädden fylld med vin. Så drick, min vän, drick sol och doft, ty dagen den är din."
Är detta det svenskaste vi har? Jag menar alltså inte skolavslutningssången ovan. Jag menar tanken på att vi måste fånga dagen, och göra det mesta utav den, direkt sommaren står för dörren.
Att vi måste dricka av skålen, därför att den är fylld. Stressen. Jag vet inte hur ofta jag hört mammor, både min egen och andras, upprepa samma mantra om hur vi borde gå ut och leka.
Ingen dator, inget tv-spel, ingenting inomhus. Ja, när min mamma fortfarande sa åt mig vad jag skulle göra och inte satt både tv:n och datorn förstås fast inomhus.
Jag tror att vi alla känner av det nu. Alla som jobbar, alla som går i skolan, alla som skriver en tenta, alla som måste tvätta, städa. Hur det enda vi kan tänka på är att vi vill vara utomhus, och att vi borde vara det.
Jag ångrar varje dag när jag går in på jobbet att jag inte tagit jobb på en restaurang med uteservering så att jag åtminstone hade en anledning att gå ut ibland.
I dag var det närmare trettio grader varmt här. Jag jobbade, inomhus, mellan tio på morgonen och elva på kvällen. Hur många soltimmar jag lyckades få kan ni själva räkna ut. Och tänk om det inte håller i sig till min semester. Hemska tanke.
Är det någon annan som känner så? Efter regn kommer solsken. Vi får anta att det är vise versa också. Förbered dig på det värsta tänkbara, det gör jag alltid. Eller ta det du får.
Efter bara någon halvtimma i solen är upptaget av D-vitamin i kroppen redan mättat. Så promenera till jobbet, cykla till matbutiken, ät frukosten på balkongen, ta din lunchrast ute i gräset. Alla knep är tillåtna. Och stressa inte, stress är skadligare än brist på sol.