Anders Hansen sommarpratade bland annat om att var nionde vuxen i vårt avlånga land tar antidepressiv medicin.
Jag har som jag tidigare nämnt för er lyssnat på en hel del sommarprat denna sommar. Jag gör alltid det, det är en sommartradition och den perfekta semestersysselsättningen i min mening. Jag brukar lyssna på alla, kända, okända, ökända. Jag brukar lyssna på de som målar upp sina bragder och de som bryter ner sin bakgrund. Jag brukar fastna för de som sticker ut och som får en att tänka nya tankar.
Stina Wolters sommarprat har vi redan pratat om, alla har pratat om det. Men jag fastnade också för ett annat av de mest lyssnade sommarpraten för denna sommar, Anders Hansens. En överläkare i psykiatri som pratar om hjärnan, om utvecklingen, om vikten av sömn och motion. Han pratar om hur vi mår och om hur var nionde vuxen i vårt avlånga land tar antidepressiv medicin. Han berättar om hur unga som söker hjälp för sina sömnproblem ökat med 500 procent sedan millenieskiftet, och varför han tänker sig att det är så. Han pratar om våra telefoner, som vi sover med och lever med trots att vi inte riktigt är gjorda för det. Om vem som profiterar på vad. Om urbanisering, om hur vi umgås virtuellt och hur vi kanske inte ens behöver träffa andra för att leva samtidigt som att vi i samma värld kanske inte överlever i ensamheten.
För många är nog tankarna redan tänkta, och detta saker vi redan visste om. Vi vet att vi behöver motion och sömn, och att det kommer klara hälsofördelar med de båda. Men någonting förändras hos mig när han pratar om oro och vad vi idag kallar för ångest. Om oro, som vi i en annan tid faktiskt har behövt och använt. Om hur många av mina egenskaper som jag i mångt och mycket faktiskt lider av hade varit användbara för överlevnad i en annan tid, men inte i vår. Om hur evolutionen inte hunnit med. Det kanske är så även för dig, det tål att tänkas på. Men tänk inte för mycket, det är knappast sunt.