Jag samlar mina vänner runt mitt middagsbord så ofta jag bara förmår. Det finns få saker som jag uppskattar på samma sätt som att äta mat, och dricka vin, tillsammans med mina nära. Jag tycker att det är en stund alldeles ypperligt lämpad för att inte låta maten tysta munnen. För att prata om dagen och allt som snurrar.
Att kunna prata med mat i munnen är en konst. Som alltid en stund in i matlagningen har vi betat av vad alla gjort under dagen, hur de mår och rör oss då vidare. Det kan bli lite hur som helst, ibland tror jag inte att någon sagt ett vettigt ord under en hel kväll. Detta är nämligen en grupp människor som kan skratta åt samma skämt i flera timmar. Så kanske det är runt de flesta middagsbord när jag tänker efter. Det bästa med att bjuda in någon som inte brukar tillhöra en grupp är givetvis att tvingas börja om med hela processen. Att folk får lära känna varandra på nytt, nya ämnen lyfts och att nya skämt blir de interna. Att få se nya personer uppskatta, och förundras, över de fantastiska människor som lyckligtvis råkar vara mina vänner är också någonting som verkligen värmer mitt hjärta.
Senast var det någon som frågade vilka vi var, var och en för sig, när vi var femton, sexton, sjutton och tyckte att ha en tydlig image var det viktigaste i världen. Det visade sig att någon var hiphoparen, någon annan veganen. Vi hittade även flatan, aktivisten, skejtaren. Vi pratade länge om hur många saker som var väldigt viktiga för oss nästan tio år senare inte känns särskilt väsentliga. Hur dessa saker dessutom för de flesta stundtals hade känts begränsande. Många är lite av varje idag, och trivs. Jag hade aldrig reflekterat över att det är någonting som vi växt ifrån.
Kanske är vi andra saker om tio år; mamman, arkitekten, dansaren, läraren. Jag vet inte, men det ska bli intressant att se.