Parker och uteserveringar är fulla – ett tydligt tecken på sommar.
Först lider vi brist på sol i jag-vet-inte-hur-många månader. Detta till den grad att många av oss tvingas ta tillskott i form av D-vitamin. Med tvingas menar jag att alternativet är trötthet och depression. Sedan vänder det, då kommer solen.
Vi ser förvisso fräschare ut men vi bränner oss i solen. Huden, speciellt när den bränns, åldras av solen. En får cancer av solen. SPF är lösningen, eller att sitta i skuggan. Skuggan, när solen äntligen är här. Svetten rinner vilket för många känns krångligt och obekvämt, om än det inte är skadligt. Vi klagar, plötsligt är det för varmt. Vi tar på oss solglasögon, drar ner markiserna, fäller upp parasollen. Näsan rinner också. Vi är allergiska mot pollen. Det blommar, äntligen. Kungsträdgården är full av människor, det är kö utanför apoteket redan innan de har öppnat. Alla köper nässpray, ögondroppar och antihistaminer. Pollenallergiker kan en bli när som helst i livet, riktigt lurigt det där. Allergisk mot sommaren, misär. Det är för varmt för att få någonting gjort, en måste passa på. Ut och lek, barn. Vi trängs på uteserveringar, nu tinar folk äntligen fram. Det är fullt överallt, köerna till takbaren är längre än sommaren. Sommaren är kort, men min gräsmatta undrar när det regnade senast. Det är torrt. Att bada är alltid för kallt. Vår största oro är en semester utan sol. Denna sommar verkar bli en bra, men en ska inte ta ut glädjen i förskott. Eller; ta ut glädjen i förskott, annars kanske det inte blir någon glädje. Ta även ut semestern i förskott. Förra veckan skulle en ha haft semester, den hade fler soltimmar än förra sommaren hade totalt.
Semestra utomlands för att vara på den säkra sidan, men ta med solskyddsfaktor 50, antihistaminer och myggspray. Justja, myggor. Jag hatar myggor. Med sitt höga pip-ljud håller de mig vaken om nätterna, hela sommaren. Men om en inte sover känns sommaren längre.