Några av årets sommarvärdar på pressträffen.
Det är någonting varmt och vackert som sköljer över mig när introt till Sommar i P1 ljudar. Nostalgi när det är som allra mysigast. Inte för att jag aktivt lyssnat så särskilt många år själv utan snarare för att radion i mitt föräldrahem alltid stått på. Både inomhus i köket och utomhus på bordet på altanen. Jag kanske minns det från den tid när sommarloven kände som år och skrubbsåren löste av varandra. När jag fortfarande hade grönska på mina kläder och längtade efter saker så banala som en isglass. Jag vet faktiskt inte, men jag känner att min kropp minns och att minnet sitter långt bak, långt in. Jag kan bara föreställa mig hur det är för er som varit med sedan starten 1959.
Jag har ännu inte inlett min semester och ligger därmed något efter men jag planerar att höra så många sommarprat jag kan även denna sommar. Det har blivit lite av en tradition och är ett för mig väldigt bra sätt att koppla av, koppla bort. Jag skulle tro att det är samma för er då jag hört att Sommar i P1 har fler lyssnare än någonsin denna sommar.
Ett av få jag hört är det med Stina Wollter. Den skarpaste och mest känslosamma skildringen av döden som jag tagit del av på väldigt länge. Hennes röst är någonting utöver det vanliga. Lugnet, rytmen, känslan. Berättelsen är som en saga, fast sann, och handlar om ett möte med 8-åriga Maja och hur de tillsammans förbereder sig för att Maja ska dö. Lyssna på det, om du inte redan gjort det.
Carin Rodebjer är näst på min lista. Skulle listan ta slut så finns det flera hundra stycken att lyssna ikapp då gamla sommar- och vinterprogram digitaliserats och går att ta del av i efterhand. En solstol, fötterna upp, solglasögonen på och ett glas lemonad till det, tack.