Jag är inte särskilt bra på att ljuga. Faktum är att jag nog är alldeles särdeles dålig på att ljuga. Den förmågan fattas mig, fullständigt. Jag ljuger inte när jag säger det, jag överdriver knappt.
Överdriva däremot, det kan jag. Det är det många som gör, både överdriver och ljuger. Att ljuga för sig själv verkar dessutom höra januari till. Det är dessutom ofta extra överdrivna lögner som även ska ljugas upp i ansiktet på de en håller av. Samma visa varje år.
Jag syftar på nyårslöften, på allt vi lovar oss själva att sluta med, och börja, med bara för att vi byter kalenderår. Att sluta ljuga för sig själv vore ett bra nyårslöfte. Att sluta ljuga för andra också, ännu bättre.
Många nyårslöften handlar om fysisk hälsa, vissa mer ätstörda än andra. Om att träna mer, gå ner i vikt och äta mer hälsosamt. Andra handlar om psykisk hälsa, om att stressa mindre, ägna jobbet mindre tid eller ägna sina nära mer tid.
I år handlade fler nyårslöften om miljön, många hakade på kampanjen flygfritt 2019 där de lovade att inte flyga i år, och jag kan tänka mig att det fanns de som lovade att äta mindre kött.
Om det inte framgått ännu är jag själv inte särskilt mycket för nyårslöften. Kanske för att mitt ljugande inte ens känns särskilt trovärdigt inför mig själv.
Men om jag skulle haft ett hade det definitivt avgetts bara några minuter innan tolvslaget, och varit att sluta acceptera att jag förväntas se på mig själv som ett renoveringsprojekt. Det gäller både min kropp och min själ.
Ett år av att bara vara, och se vart det bär. Men jag ska undvika att dra på mig nya dåliga ovanor. Om jag lovar er det här och nu blir det i värsta fall bara en övning i ljugandets ädla konst. Då skulle jag kanske kunna vara så bra på att ljuga att jag tror på mina egna lögner lagom till 2020.