"Den internationella kvinnodagen inträffar den 8e mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation i världen. Även om denna dag på många sätt förlorat sin politiska innebörd så är den sprungen ur kvinnorörelsen och den tidiga arbetarrörelsen.
Den har först förknippats med den kvinnliga vänsterrörelsen och varit en dag för den kamp som kvinnor alltid stått på barrikaderna för.
En dag för den kamp som kvinnor ofta betalat ett högt pris för. Jag behöver väl inte berätta att det inte var någon som bad snällt när kvinnor fick rösträtt i vår tid? Överväg inte att säga grattis. Det finns förvisso många vinster att fira, men det är inte en dag för att ropa hurra.
Jag kommer att ägna denna dag till att tänka på all tid jag slösat. Tid och tankeverksamhet som aldrig kan återse, tid som jag hade velat använda annorlunda. Tid som jag önskar att kvinnor genom tiderna kunnat få använda annorlunda.
Jag kommer att tänka på all tid vi slösat när kvinnor sett varandra som konkurrenter. Hur vi så länge missat den verkliga fienden, för att vi stått vända mot varandra.
På all tid vi stått vända mot oss själva, hur vi vänt ut och in på oss själva. På tid vi slösat på att göra oss fina, för andra. På att svälta oss, krympa och helst nästan försvinna. På att raka oss, sminka oss, studera våra magar och lägga oss till rätta. På all tid som vi funderat kring om vi pratat för mycket, varit för högljudda, tagit för mycket plats.
På all tid vi slösat på att förebygga att utsättas för sexuellt våld. Hur vi funderat på vilken väg vi ska gå hem, vilken tid det bör vara, vilka skor som faktiskt går att springa i om det skulle behövas. På hur vi bör klä våra ständigt sexualiserade kroppar.
På all tid vi slösat på att undra om det ändå var vårt fel, kanske lite åtminstone.Gratta mig inte, jag kommer att bli skitförbannad. Och det klär mig inte, men det kommer jag att skita i."