Potatisen – så full av gastronomiska egenskaper.
Det finns olika sätt att se på trender och att följa dem. Saker kommer och går, kommer tillbaka. Några skapar trender, andra följer dem. Vissa påverkas mer av dem än andra. Det finns dessutom bra trender, och dåliga. Vad som tillhör vilken kategori skulle kunna anses vara subjektivt.
Personligen tycker jag att den fascistiska, rasistiska, konservativa trend som blåst över vår del av världen är ett praktexempel på en dålig trend. Och i samma tid den gröna trenden däremot, typiskt bra.
Både att vi äter mer grönt av hänsyn till miljön och vår hälsa, och att vi odlar mer hemma och att människor intresserar sig i växtriket och vad det har att erbjuda.
Därmed inte sagt att det går jämt ut, tyvärr. Helgen som passerade var det dags för potatisupptagning med min släkt i Norrbotten.
Det är potatis så att det är en årsförbrukning för flera familjer. Som mest påstår min pappa att det var hundra säckar, nu vet jag inte hur många det blev men skörd är, som alltid och överallt, en fest.
Så har det alltid varit, så har vi alltid gjort. Långt innan det blev trendigt och hipsters började odla i potatis hinkar på sina balkonger i Hornstull.
Jag älskar potatisen, jag tycker att den ska uppskattas och hyllas som vår vikigaste basföda. Amadine, Asterix, Chérie, Nicola, King Edward, mandelpotatis. Näringsrik och användbar. Som chips, mos, kokad, pommes frites och klyftor i ugnen.
Raggmunkar, pressad, gratäng eller potatissallad. Bakad, eller som hasselbackspotatis. Palt, inte att förglömma.
Möjligheterna är oändliga med denna lilla klump med otroliga gastronomiska och kulinariska egenskaper. Jag kan inte sträcka mig till att påstå att potatisen i sig är särskilt inne.
Men att äta med samvetet är det, och där ingår numer att odla, vårda, skörda och njuta av mat som inte kostar vår jord mer än vi ger tillbaka. Mums.