En vän till mig som flyttat till Kiruna förklarade att nu hade polarnatten inträffat och att det inte skulle bli dag igen förrän den andra januari. Det var rent fysiskt, så att säga. Sedan finns det platser på jorden där solen aldrig går upp, bildligt talat. Där är vi dock inte ännu i Sverige, men det finns några orosmoln på den himlen. Nu kommer jag att irritera folk ånyo, men jag vill hävda att denna ådra av självupptagenhet och egoism som genomsyrar kaoset i vår Riksdag har sitt ursprung i 1968-rörelsen och dess vidare inflytande på samhället i stort.
Vet inte om ni såg senaste avsnittet av "Historieätarna"? Jag gjorde det, trots en oändligt tramsig Erik Haag, inställd på att underminera allt av faktisk vikt som de kommer fram till genom att köra helikoptern och dårflina oavbrutet. De återbesökte 1980-talet. Mitt 1980-tal, eller kanske inte riktigt. Jag var ett barn då, inte vuxen och det var just det fullvuxna 1980-talet som blev alldeles nytt för mig.
Minns inte riktigt vilken expert i programmet som påstod att 1980-talets egokult var en motreaktion på den föregående generationens kollektivism och även en direkt konsekvens av de nya uppfostringsidealen som den generationen implementerade. Och där i den krocken, med generationen som tror på det kollektivt goda före individens främjande, där finns orsaken till varför Stefan Löfven tycks förbluffad över att Annie Lööf sätter sitt ego före väljarnas intresse.
Men sådant här brukar ha en tendens att gå i vågor. Nu står det "FÖRLÅT" på en husfasad i centrala Skellefteå. Synd bara att huset skall rivas. Det kunde gott stått "Låt stå" också. Den där selfiegenerationen postar foton av det på Instagram. En konstnär som kittlar sitt ego, men förhoppningsvis även något mer. Kanske en liten ljusstrimma från slutet på egoismens polarnatt?
Magnus Ericsson