Egensinnigt och mörkt konstverk

Vackra illustrationer. Norrans recensent upplever varje sida ur Edward Goreys "Det storslagna näsblodet" som ett konstverk.

Foto: Norran

Kultur och Nöje2015-03-19 16:15

Det har gått 15 år sedan den egensinnige Edward Gorey gick bort, men hans verk är vad man kan kalla tidlösa. Hans berättelser utspelar sig i ett odefinierat förflutet med viktorianska drag, som måste ha känts lika gammaldags redan när det gavs ut. Innehållet i denna bok har över 50 år på nacken men hade lika gärna kunnat vara 100 år gamla eller från förra året. I Edward Goreys värld står tiden stilla.

Goreys berättelser består av vackra svartvita illustrationer med korta texter som knyts ihop till löst sammanhållna berättelser. En bilderbok för vuxna, skulle man kunna säga.

Den snirkliga och uttrycksfulla teckningsstilen påminner lite om Charles Addams, som tecknade Familjen Addams som senare blev tv-serie och film. Också egensinnigt, mörkt och smått absurt. Handlingen känns bitvis försumbar, det är de enskilda teckningarna som är den stora behållningen. Varje sida är helt enkelt ett eget litet konstverk.

Denna bok innehåller fyra korta berättelser, varav en inte bara blivit översatt till svenska utan dessutom fått handlingen förflyttad till Sverige. En resa på järnvägsspåret går nu mellan svenska orter, och även om det helt klart fungerar är det ett överraskande val.

Sanatorium förlag specialiserar sig på vackra böcker, och "Det storslagna näsblodet" är precis som föregångaren "De förryckta kusinerna" (också av Gorey, från samma förlag) en minst sagt vacker bok att förlora sig i.

Andreas Eriksson

undefined
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!