På scen. Sanna och Magnus Löfstedt skapade både musik. Här uppträder de tillsammans.
Året är 1982, platsen Skellefteå. Ulf Lundell turnerar landet runt och Rolling Stones fyller hela Ullevi. På andra sidan nordsjön, i en annan industristad, föds The Smiths. Exakt samtidigt, men med Sankt Olovs kyrka och gamla bryggeriet som skyline, bildas också ett annat band. Ett band som inte tränger in i riktigt lika många tonårsrum, men som har en stadig plats i Skellefteås musikhistoria. Mindre Modiga Män.
Magnus Löfstedt har precis gått ut gymnasiet. Rasterna spenderades med papper och penna, ständigt på jakt efter nästa låttext. Hans första band Invicta börjar sakta omformas till något annat, något nytt. Tillsammans med Lars Lidgren, Anders Lidgren och Sven Marklund startar han Mindre Modiga Män. Det är början på 15 år av turnerande, många berörande textrader och en strid ström av populära radiohits.
– Trots att vi är nöjda med skivan känner vi att vi har oerhört mycket kvar att ge, säger Magnus i en intervju med Norran 1993. Då har de precis släppt "Kågedalen", album nummer två.
Magnus var sångaren och textförfattaren, en musikersjäl vars hjärta dunkade för Mindre Modiga Män. Bandet lade ner 1997 och länge såg det ut som att deras allra sista album skulle bli "Utan att rodna" från 1994. Men för en vecka sedan släpptes den tvåspåriga ep:n "Bitter & barnslig", 24 år efter debuten. Där hörs Magnus signaturmässigt poetiska texter, ackompanjerat av popiga riff. Men rösten, den tillhör inte honom. I oktober somnade han in, efter ett och ett halvt års sjukdom. Hans dotter Sanna berättar om en känslosam inspelning, och om en far som fortsatte skapa ända in i slutet.
– Jag tvekade inte ens när bandet frågade mig om de fick trycka upp cd-skivor, trots att pappa inte levde längre. Jag kände direkt att låtarna självklart skulle släppas, säger hon.
Hon bor i Uppsala och är själv musiker, men nu arbetar hon som promotion manager för andra artister. Musiken har hon i blodet, den är lika självklar som att andas. Och mycket är hennes pappas förtjänst.
– För några år sedan samarbetade vi, där han skrev låtar åt mig. Under hans sjukdomsperiod pratade vi mycket om att vi ville göra det igen. Men vi hann aldrig. Tills nu. Jag ser den här ep:n lite som vårt sista samarbete.
Det hände i april förra året. Magnus fick beskedet att det bodde en tumör inuti hans kropp. Han led av obotlig cancer, en diagnos som förde med sig mycket mörker.
– Han fick svår dödsångest. Jag vet att han skrev om hur det var som ett mörkt, tyngande täcke, säger Sanna.
Året som följde kantades av sorg, men i början av årets sommar hände något.
– Små ljusglimtar trädde in. Och det var låtskrivandet. Pappa hittade tillbaka till det, och insåg att han kunde uttrycka sina känslor och tankar i skrivandet.
Hon kommer ihåg det så väl. En sommarnatt på en altan, en gitarr och en Magnus tillsammans med systersonen Simon Löfstedt. Under hans sista halvår skrev han intensivt och mycket, till en början korta dikter. Och under den där sommarnatten, då fick en av dem ett annat liv.
– Det var bara några månader innan han gick bort. Då skrev han "Bitter & barnslig", som också blev titeln på ep:n.
Sjukdomen förändrade något i hans skapande.
– Det var som om hans estetiska, kreativa och musikaliska sida växte ännu starkare. Det hörs i låtarna att det handlade om något speciellt. De är enkla, men djupa. Och väldigt poetiska, säger Sanna.
Det var Mindre Modiga Män, men på ett lite annat sätt. Under hösten bestämde sig bandet för att de ville göra en sista inspelning av Magnus sista låtar.
– Det är så fint av hans trogna bandmedlemmar att de spelade in låtarna. Pappa hann aldrig sjunga dem. Istället är det Per Strömbro som står för sång, vilket också blev jättefint. Pappa hade varit nöjd.
Sanna berättar att det är svårt att prata om sorgen, den är fortfarande oerhört stark och tung. Men låtarna lyste upp Magnus mörker, och de gör detsamma för Sanna.
– De hade aldrig kommit till om inte pappa blivit sjuk, det är det som gör de här låtarna så speciella. Jag tycker det är så inspirerande, hur han hittade sitt sätt att bearbeta och uttrycka de tunga känslorna. Jag hoppas att fler i samma situation tycker det också. Det är en sorglig historia, men vackert sorglig. För mig som dotter är det en stor tröst att kunna lyssna på hans musik.
På ep:ns omslag skymtar ett antal små, svarta bokstäver. Till minne av Magnus Löfstedt.
– Pappa finns inte längre, men hans musik gör det. Och han lever vidare genom den. Det är fint att tänka på. Den här ep:n är ett starkt tecken på att även ur det värsta tänkbara, kan det komma något gott.
Små ljusglimtar trädde in. Och det var låtskrivandet.