Efter en viss lagringstid

Skellefteå äger en stor samling offentliga konstverk. Många skapade för platsen där de finns idag. Några har symbolvärde. Andra blev ett med tapeten. En del försvann vid ombyggnad. Några magasinerades för framtiden.

Ett fåtal blev folkkära. Efterfrågades när de försvann. Som "Vattenblomma" vid Stadshuset. Och fåglarna i "Västerbottens djurvärld", servicehuset Höken. För att inte tala om kidnappningen av "Rådjur" från Stadshuset. Andra, som länge sökte rätt miljö, är "Vertikal" på Nordanå. Någon gång har en flytt på 50 meter höjt verkets status. Som lyftet av "Myran" från Musikskolans buskage till rondellen invid.

Hur var det nu med "Seismisk komposition"? Dess öden har jag följt från starten som ung kulturchef. Som bonus blev jag vän med konstnären Torfrid Olsson. Våren 1976 ringde gatukontoret: "Kan du komma och flytta tankhindret? Det tar för stor plats i garaget. Det ska vara nån sorts konstverk." Tankhindret visade sig vara en skulptur av Arne Jones, 1914-1976. En av Sveriges främsta skulptörer med verk i offentliga miljöer runt om i landet. Representerad vid museer hemma och utomlands.

Jag ringde Arne Jones för att höra hans önskemål. Han var då svårt sjuk och avled samma år. Innan dess kontaktade han vännen Torfrid Olsson. Torfrid Olsson fick fullmakt att besluta. Vi tyckte båda att Arne Jones, internationellt erkänd skulptör, skulle ta plats i centrum. Helst nedanför Stadsparken. Men skulpturen var redan utlovad till Moröskolan.

Så följde ett år av samtal och åsiktsbyten. Förslag kom från skolpersonal, föräldrar och elever. Placeringen, i nedre delen av skolgården, blev en kompromiss. Där kunde skulpturen ses från järnvägsleden. Några år senare byggdes ett bullerplank. "Seismisk komposition" stängdes helt av från insyn.

2010, inför en artikelserie i Norran, upptäckte jag att skulpturen försvunnit. Redan 2001 visade det sig. Ingen mindes vad som hänt. Den lär ha stått i vägen för barnens linbana. Enda spåret var tre avsågade metallfästen i grundstenen. En parallell till Arvid Knöppels kapade rådjur? "Seismisk komposition" var uppbyggd av ett 1950-tal ribbor i svartlackerad järnplåt. Att montera ned den går inte utan maskinkraft.

Artikeln gav resultat. Skulpturen hade körts till kommunlagret. Gick den att renovera trots rostskadorna? Peter Wiklund på museet gjorde ett storjobb. Nu står den, i skick som ny, på sin sten i rondellen.

Många har undrat vad som hänt Per-Erik Willös fontän "Vattenblomma". Skänkt 1957 till Skellefteå stad av byggfirman Larco. I 50 år stod den utanför Stadshotellet. Efter ombyggnaden blev terrassen för trång. Nästa år flyttar den till Bureås nya torg och stärker områdets karaktär av 1950-tal. Hoppas konstnären kan vara med. Idag 93 år, men still going. Gino Locatelli hade glatt sig.

"Fåglarna" i Kristina Anshelms Västerbottens djurliv skapades 1985 för servicehuset Höken. För några år sedan byggdes Höken om. Många gäster flyttade till Sunnanäng. Konstverket, utfört i lösa delar, var lätt att ta ned. Stannfåglarna blev flyttfåglar och for söderut med gästerna. Och dagverksamheten fick med sig sina kära harar och räven som inget ser.

Veronica Cornils-Bergs mobil "Vertikal" (Facetter) köptes 1988. Placeringen drog ut på tiden. Kanalskolans innegård var påtänkt. Järnvägsparken testades. Båda utan vattenytor. Något skulpturen kräver för att komma till sin rätt. I Järnvägsparken utsattes den för åverkan. Sedan fem år känns spegeldammarna på Nordanå som den rätta miljön.

Allt är inte från början givet. Inget är fast för evigt. Lokaler och torg byggs om. Viss lagringstid kan stundtals vara av godo. Som Sara Lidman sa om böckerna - här översatt till konsten. Ta emot konstverken skelleftebor! "Deras värde kan ge sig tillkänna – efter en viss lagringstid".

Harald Larsen