I Sverige finns en långtgående tradition av förmynderi. Det vill säga att politiker och stat anser sig veta vad som är bäst för landets innevånare. Hur tramsigt och fördummande det än må vara så lever vi med det. På gott och ont. År 2005 passerades dock en rimlig gräns. Då infördes striktare regler för hur hög ljudvolym det får vara under en konsert. Tillåt mig ge ett exempel.
Samma år som reglerna infördes besökte jag tillsammans med en vän Hultsfredsfestivalen för första gången. En av festivalens höjdpunkter skulle bli att se Slayer. När de spelade sin frenetiska och blodindränkta thrash metal inför nästan 20 000 åhörare saknades något. Gissa vad? Jo, volym såklart!
Jag hörde vad människor runtomkring mig pratade om, hur de fes, rapade och kliade sig på sina skallar. Vartenda annat ljud dränkte musiken från scenen. Visst, Slayer var ju bra. Men sök fram valfritt liveklipp med bandet, tryck på play och stäng av ljudet. Lite så kändes det.
Min poäng är att om det är hörselförstörande ljudvolym på en konsert, låt det vara så. Jag vet att det provocerar en del blödiga typer något oerhört att säga det, men låt ansvaret falla på den som lyssnar istället för arrangörer och musiker. Om du inte använder adekvata hörselskydd när du lyssnar på hög musik – skyll dig själv om du får problem med hörseln! Svårare än så behöver det inte vara. Tyvärr måste vi som älskar att dränkas i kopiösa mängder volym straffas för att en del inte klarar av att ta hand om sig själva. Det är sorligt.
För att sluta på ett positivt sätt har jag dock besökt ett flertal arrangemang där arrangörer och musiker struntat blankt i rådande regler och förordningar och brassat på så att det känns som att skallen ska slitas loss från kroppen. Det, om något, är ett hedervärt beteende.
Dennis Fahlgren