Arkivbild: Anders Wiklund, Scanpix
För ganska exakt två år sedan stod jag inne på Telia-butiken och skrev på Facebook: Det blir en Galaxy S4. Knappt två minuter senare skrev jag: Det blir en HTC One. Ögonblicket därpå författade jag ett tredje meddelande: Vi kör Galaxy S4. Sedan blev det ändå, till slut, en HTC One. Det var en kaotisk period i livet. Abonnemangsavtalet stod i upprinnelse och familj, vänner och kollegor hamnade i skottgluggen för min beslutsångest. Några blev sårade av mitt mobilval. Andra blev arga. De flesta brydde sig inte och ville bara att jag skulle hålla käften. När röken lagt sig och jag pulat in SIM-kortet i nya mobilen efter ovanstående utspel på Facebook lovade jag - för min egen och för omvärldens skull - att inte vela lika mycket nästa gång det vankas mobilbyte.
Nu vankas det mobilbyte och jag misstänker att flickvännen leker med tanken på uppbrott. Jag tog med henne till Telia-butiken förra veckan. Nu blir det LG G4! sa jag, som om modellnamnet skulle göra henne exalterad. Tio minuter senare stod jag och pratade med kille i personalen. Om Sony Z3. Han föreslog compact-modellen. Usch, tänkte jag. Compact? Trams. Vi lämnade butiken och jag hörde mig själv säga: ”Man kanske skulle köra på Compact ändå”. Jag kollade lite recensioner och bestämde mig. Det blir Z3 Compact. Åkte tillbaka till Telia-butiken, ensam. Blicken fastnade på Samsungs S6 Edge. Smäcker lur. Jag åkte hem igen. ”Den där S6 Edge är riktigt läcker”, sa jag till tjejen. Fick inget svar. Jag kollade recensioner. Bestämde mig. Det blir S6 Edge, tamejfan. Ångrade mig dagen därpå när jag läste att Nokia skulle återuppta sin mobiltillverkning. Ångrade mig igen när jag läste att det sker tidigast under sista kvartalet 2016. ”Älskling, det blir Z3 Compact”, meddelade jag, utan gehör. Det blir alltså att beställa OnePlus Two, förutsatt att det inte blir LG:s nya Nexus-modell, vilket det sannolikt blir, om det inte landar på Z5:an, såklart. Eller Iphone 7.
Carl Brännström