Lotta Hagermans bilder är sprängfyllda av livslust och färgkraft.
Det känner vi igen – från hennes tid i 10-gruppen, som hon var en del av under 1970-talet. Textilformgivarna som med sina nya orädda uttryckt utmanade den konservativa textilbranschen.
Nu ställer hon ut målningar på Skellefteå Konsthall, via Skelleftebygdens konstförening.
Det mycket natur. Växter, insekter och människor. Men färgerna, de finns kvar.
– Det ska vara lustfyllt att gå på mina utställningar, säger hon själv.
Men här finns mer än lust. Här finns en mängd med små, små detaljer, historier som nästan inte syns. Ibland riktigt vassa.
– Man får gärna studera detaljerna, det händer saker där. Mycket kommunikation, kommunikation mellan människor, eller mellan djur, säger hon.
Bilderna kan innehålla text: ”Med effektiva fångstredskap kan man hugga tag i bytet” säger mannen som ömt omfamnar kvinnan.
Eller två tigrar som samtalar: ”Kanske skulle vi vara hjälpta av molekylärbiologi?”
– Allt går kanske inte riktigt att förstå, så är det ju, säger Lotta Hagerman.
Hon varit aktiv hela livet som konstnär ”och det har varit roligt hela tiden” intygar hon.
Drivkraften för tillfället är natur och relationer. Tidigt i karriären var det en vilja att hitta kvinnliga konstnärsförebilder, vilket bland annat resulterade i manifestationen ”Vi arbetar för livet” där hon lyfte fram kvinnliga framgångsrika konstnärer som verkat under 1500-, 1600- och 1700-talet.
Om skapandet förklarar hon att målningarna ofta tid på sig. Ibland händer det att hon helt ställer undan en halvfärdig tavla en tid.
– Då kan jag vakna någon gång mitt i natten och plötsligt komma på vad som saknades. Då är det bara gå upp och måla klart!
Allt går kanske inte riktigt att förstå, så är det ju.