Djärv och komplex fortsättning

Det är modigt att ge sig på att skriva en fortsättning på berömda verk, men Johanna Nilsson, själv Karin Boye-pristagare, vågar. I Karin Boyes "Kallocain" levde kemisten Leo och Linda Kall i diktaturen Världsstaden. Leo uppfann kallocainet som användes för att avslöja människors innersta tankar.

I Johanna Nilssons roman får Linda vara huvudperson. Hon lyckas fly till den extremt liberala Ökenstaden, dit också hennes döttrar så småningom kommer. Detta samhälle är Världsstatens motsats, allt är till en början fritt. Innevånarna där har avskaffat staten och man använder sig av byteshandel eftersom man inte vill ha ett förtryckande banksystem. Lindas döttrar lyckas också ta sig till Ökenstaden, men ena försvinner in i drogberoende och Laila, som också är kemist, får en liten dotter. Snart övertas Ökenstaden av en ny tyrann och Laila får en viktig roll.

Finns det en ideal värld? Johanna Nilssons samhällskritiska roman är bitvis intressant, som tanken på en värld där allt är fritt, men ingenting är värt något. Ur Lindas perspektiv är moderskap och kärlek de viktigaste värdena i livet. Tyvärr lider den som så många andra romaner av att den skulle ha behövt redigeras hårdare, när allt är utskrivet finns det mindre att klura ut själv.

Maria Eriksson