Foto: Johan Nilsson/TT.
Sunt förnuft, det måste vara bland det sämsta som finns. Inte förnuft i sig, utan den typen av linjärt, fantasilöst tänkande som tänkarna själva brukar kalla "sunt". Vanligt förnuft är något helt annat, varken gammalt hederligt eller sunt, utan fantasifullt, empatiskt och inte stressat. Danmark är sunt förnuft. "Klart de skall betala om de kommer hit och bor", säger dansken och jämställer sitt land med ett hotell eller vandrarhem. Sedan tar de från de utsatta och ger till sig själva, allt med en tanke som de nog skulle framhärda i att kalla "sund".
Det finns en hel del sådant i vårt land med, i vår stad till och med. Sunda förnuft pratar om hur kulturen kan dra in mer kulor till kommunen, öka turismen, öka omsättningen, växa och växa och växa. Säkert samma tanke som Picasso hade när han målade "Guernica", att nu jävlar kommer besöksnäringen ta fart – tjoff ba!
Sunda förnuft säger att gränser måste dras, inte utmanas; att det som dugt åt far duger gott åt son och att dotter ska förbli vid sin läst. Men det är inte så som vi kommer vidare. Det är inte så som mänskligheten utvecklas; möjligen hur man förvaltar oss, om det går förstå vad jag menar?
Men jag skall inte komma och påstå att allt vi lärt oss av det och dem som kommit före oss inte har ett värde, absolut inte. Däremot vill jag påstå att tanken måste sträva efter att vara fri i sin analys av historien, så den inte stelnar till något sunt och fyrkantigt.
Rosa Parks flyttade inte på sig, trots att det sunda förnuftet nog dikterade att det hade varit smartast och enklast. Varken Velvet Underground eller Sara Lidman följde i fårorna som generationer plöjt upp med huvudet nedborrat mellan axlarna. De blickade över åkern och tänkte att den här skiten måste gå göra på ett annat sätt, något förhoppningsvis lite bättre. Eljest.
Magnus Ericsson